En dag av vemod

Jag är inte den som tror på tur och otur, ni vet svarta katter och sånt. Men just nu känns det faktiskt som om ett stort otursmoln väljer att passera en viss del av min gamla hemkommun den här tiden på året. Likadant var det i fjol och i år är utsikterna verkligen inte bättre.

I fjol var det mitt kompisgäng som drabbades av den stora otursvågen, i år är det ett annat mycket yngre gäng. Det värsta är när alla är så unga som dör. Igår skrev jag om tacksamhet och räknade upp en hel del banal grejer, som jag då var mycket tacksam för. Idag är jag mest tacksam för livet, för att vi ännu lever. Det är något som många inte får chansen att göra.

Jag såg en bild på en klocka i mitt instagramflöde och en önskan om att kunna vrida tillbaka tiden. Å jag förstår, för en närstående vän, familjemedlem, släkting eller högstadiekompis så det nog högsta önskan idag. Jag kan inte annat än konstatera att livet är skört, oerhört skört. Fast jag inte på det viset är bekant med någon av personerna eller deras familjer och vänner så reagerar jag, världen är liten och onsdagen den 27 maj har fyllts av vemod.

IMG_8166

Tacksamhetsvågen.

Linn skrev om tacksamhet och listade det hon är tacksam för just nu. Ja, att vara tacksam är väl att fundera lite djupare kring livet och inse att jag har det ganska bra ändå. Mia Törnblom förespråkar ju den där boken var du ska skriva varje kväll och en rubrik är just tacksamhet. Ikväll, tisdagen den 26 maj är jag extra tacksam för:

Mitt jobb. Att jag varje dag får köra iväg, jobba nästan 8 h med världens härligaste och saligaste blandning av unga och lite äldre. Under de senaste åren har söndagsångesten inte infunnit sig och det är nog högst två eller tre gånger som jag känt en svag anti-jobb-känsla någon morgon. Det är världens bästa yrke, dagistant!

Vårt hem. Jag är fortfarande nyförälskad i vår fantastiska lägenhet. Lovar visa den åt er nu när den ovanstående punkten lugnar ner sig lite grann och vi övergår i sommarlovsmode.

Bloggen! Att jag får vara kreativ och pröva på olika roliga saker och framför allt dokumentera dem för er. Självklart fungerar ju den som ett arkiv också, men i första hand är det roligt att dela med mig av grejer till er och ännu roligare är responsen jag får. Tack! Tack! Tack!

Årstidsväxlingarna. I nu läget skulle jag så gärna spara alla intryck i en burk, fågelkvitter, doften efter regn och allt det gröna och sköna. En burk att plocka fram när längtan blir för stor efter något annat. Jag är lyckligt lottad som får bo i ett land där årstiderna växlar, fast vi alla dagar inte är så positiva över dagens väder.

 Vad är du extra tacksam över idag?

 

Pysseltips för regniga dagar

I mitt arbete får jag nu som då vara kreativ tillsammans med barnen. Det är alltid lika roligt att fundera ut olika pyssel och hitta idéer från när och fjärran. Det senaste som blev tillverkat i min grupp var grejer av glasspinnar och klädnypor. Väldigt enkla och snygga grejer som både stor och liten har glädje av. Låt mig presentera: Flygplan och Kylskåpsmagnet av glasspinnar.

IMG_8145

Vill du fixa flygplan så behöver du en klädnypa och glasspinnar. Vi har använt oss av två olika modellers glasspinnar till våra flygplan. De bakre vingarna sågade jag av från en pinne och så sandpapprade vi kanterna tillsammans med barnen. Sen var det bara att limma ihop alla delar och måla dem i fantasins alla färger.

IMG_8146

Till kylskåpsmagneten har vi också använt glasspinnar. Barnen fick först måla sina pinnar och därefter limmades pinnarna ihop och en färgglad skumgummi boll sattes i mitten. Det är bara fantasin som sätter gränserna för vad man vill sätta som ”mitt” på sin blomma. T.ex. knappar, silkespapper eller något annat som finns i era lådor. Något som vi också märkte var att magneten skall limmas sist, så att den inte halkar iväg och kommer sig på fel ställe.

Så, nu är det din tur att fixa en helt gäng av flygplan och kylskåpsmagneter att pigga upp med. Gillar du inlägg med ”barnpyssel”? Det finns ju en del pyssel att visa, eftersom det nu som då kommer nya intressanta alster från jobbet. Kanske barnpyssel är något som blir återkommande i bloggen. Vad säger ni om det?

En stickad kofta

Koftan, den som jag stickade på i vintras och som jag skrev om här, den är klar. Att sticka koftan och sen välja ut och få fastsytt knappar tog lika länge. Jag har inte haft så bråttom med andra ord, men nu när den är klar kommer den väl till pass dessa kyliga vårdagar. Att sen få den fotograferat var ju också en konst i sig. Ja, någon modebloggare med en massa poseringar är jag väl inte precis. Men här är den nu, koftan. Stickad i Novitas nallegarn och efter det här mönstret, men utan fickor. Det var tillräckligt knepigt ändå att förstå sig på mönstret ibland. Nå, vad tycker ni?

IMG_8164

Att damma av gitarrkunskaperna

När jag var 16 eller 17 år fick jag en gitarr i present av mina föräldrar. Först flera år senare lärde jag mig att spela på den, när vi ändå skulle lära oss spela ett instrument under tiden på BI. Vi hade en bra gitarrgrupp, med världens bästa lärare, Yngve från Åland. En humoristisk man med världens tålamod som försökte lära oss olika kompsätt, plocksätt, ackord och annat gitarrelaterat.

IMG_8140

Sedan hösten 2011 har min gitarr vilat. Jag har plockat upp den ibland, beundrat den och spelat lite. Lånat ut den åt syrran som lärde sig spela gitarr före mig, på gehör. Fast mest har den stått i ett hörn i mitt flickrum, ensam, dammig och ostämd. Ända tills igår kväll. Jag torkade dammet av den, knäppte fast min stämapparat och trevade mig fram. När gitarren återfått sitt riktiga läte plockade jag fram alla papper med Yngves handstil och kompförslag. Å jag spelade, njöt och kände glädjen över att all gitarrkunskap inte var som bortblåst. En lugnande inverkan hade spelandet på mig och skulle det inte vara för att fingertopparna blev rejält sjuka efter ett tag hade jag nog fortsatt länge. Nå, gitarren skall inte stå dammig och ostämd i ett hörn längre, nu skall här börja spelas igen!