Fina Christina

Vardag. Hem. Handarbete. Hund.

Kategori: Livet med Doris (sida 1 av 2)

Sex månader med vår dvärgschnauzer

Tänk att det bara har gått 6 månader sen vi hämtade hem den minsta valp vi sett. Hur vi satt en hel kväll på terrassen och väntade på att den lilla dvärgschnauzern skulle vakna där i sin koja. Vår nya familjemedlem som vi väntat efter hela vårvintern.

Läs mer: När två blir tre

Det känns som om Doris har varit i vårt liv längre än endast 6 månader. Idag är tjejen 8 månader gammal och det får mig att fundera tillbaka på den tid som gått och vad jag har lärt mig av det.

Vad Doris har lärt mig:

  • Att prioritera. Tidigare kunde jag göra precis vad som helst under mina hemmakvällar, fast ligga på soffan en hel kväll. Med en hund i huset så prioriterar jag henne i första hand och att få komma hem så fort som möjligt efter varje arbetsdag. Hundens hälsa och liv går före en hel del annat idag.
  • Att mattehjärtat svider ibland. Visst finns det dagar och stunder när jag mer eller mindre ofrivilligt hamnar att åka bort under kvällarna. Jag verkligen hatar att lämna henne när jag väl kommit hem efter jobbet. Det går lite enklare de veckor som sambon råkar vara ledig men för det mesta är jag själv med henne. Som tur har jag världens bästa föräldrar som gärna ställer upp och umgås med Doris. Men visst svider det att se hennes ledsna blick när jag går ut genom dörren.
  • Ansvar. Nuförtiden har jag inte bara ansvar över mig själv utan också över vår fyrbenta familjemedlem. Det känns som en bra grund att börja med.
  • Att vara lycklig. Den här hösten har gått med raketfart och mycket tack vare Doris. Att ha någon som väntar på en hemma och som alltid är överlycklig att se mig. Det gör det så mycket roligare att komma hem. Sen att jag brukar vara trött som en urvriden trasa vissa dagar och har en valp som har sovit sig genom min arbetsdag.. Det är en annan sak.

Varken jag eller sambon ångrar en sekund vårt val att skaffa hund i år. Doris är absolut det bästa beslutet vi tagit på väldigt länge. Hon berikar våra liv på så många olika plan. Vi är också väldigt nöjda med valet av ras, för oss passar dvärgschnauzern väldigt bra. De är precis som i beskrivningen; en stor hund i liten förpackning.

En tröja till hunden

Ett handarbetsprojekt jag visste att jag ville förverkliga nu i höst var en tröja till Doris. Men att hitta en tröja och en beskrivning som jag kom överens med var inte lika enkelt.

Bilden är något mörk men skulle jag ha lagt på lampan i bakgrunden hade hunden flyttat sig.

Jag köpte garn och började på med en modell, men jag fick ingen ordning på beskrivningen alls. Googlade inspiration och i senaste numret av Novita hittade jag en enklare modell.

Doris är inte så glad över att ha kläder på sig, men nu sen vi trimmade henne så visar hon inte så stort missnöje. Tröjan har vi på när vi är ute på promenad och både vi och Doris är glada över en lyckad trimning.

Livet med Doris del fyra

Jag har haft flera hundinspirerade inlägg på gång i tankarna men inte kommit till skott. För en och en halv vecka sen så blev Doris sex månader och fyra av dessa månader har hon tillbringat hos oss. Jag kan inte förstå att det bara gått fyra månader sen vi hämtade hem en liten valp från Karperö.

Vi har ju hunnit göra en massa roliga saker sedan dess och utvecklats enormt både jag, husse och Doris. I skrivande stund är jag hemma hos mina föräldrar och Doris är ute på promenad med min pappa. De har verkligen en speciell relation till varandra och båda mina föräldrar är sanna djurvänner. Doris har spenderat snart fyra dagar här tillsammans med dem, eftersom jag var till Umeå en sväng.

Glädjen hos min lilla valp när jag äntligen kom hem till mina föräldrar igår var obeskrivlig. Hon pep och skällde om vart annat och visste inte om hon skulle vara i famnen och överösa mig med pussar eller om hon skulle vara på golvet och hoppa runt mig. Så fint att se att hon saknat mig precis lika mycket som jag saknat henne.

Den senaste tiden har vi tagit det ganska lugnt jag och Doris, hon har haft sin första löpperiod och det går ju en våg av kennelhosta genom nejden också så vi tar det lugnt med alla kompismöten. Så fort vi har löpandet över så blir det nog att boka in flera kompismösten och kanske vi borde gå en kurs i vinter ändå.

Att få en ny hundvän

Denna härligt soliga septembermåndag hade vi bokat in en träff med Sara och Bianca. För mig och Doris var det första gången vi besökte hundparken på Brändö och det var en riktigt positiv och trevlig upplevelse tillsammans med radarparet Sara och Bianca.

Det är ju ca. 2 ½ års åldersskillnad mellan Doris och Bianca men tjejerna kunde ändå umgås och leka lite med Biancas boll. Så skönt också att få träffa en likasinnad och diskutera allt hundrelaterat. Bland annat kom en hundträff på tal och det skulle ju vara så kul att kunna genomföra något sådant.

Att få tjejerna att posera på samma bild var inte det enklaste men jag tror vi lyckades med hjälp av lite mutor. Nu har jag en trött liten valp här hemma som helst vill mysa i famnen resten av kvällen. Inte mig emot. Tack Sara och Bianca för ikväll!

När promenaden fick en annan betydelse

Några gånger i veckan går jag och Doris längre promenader. Senast ikväll var vi ute och gick nästan 4 km. Under vår promenad tänkte jag på många olika saker och fick ett ypperligt tillfälle att träna en del saker som vi tränat på inkallningskursen.

IMG_5413

Tidigare när jag var ute och gick så var det nästan alltid med en podcast i öronen. Numera har mina promenader fått en helt annan betydelse och jag kommer nog inte lägga hörlurar i öronen när jag går promenader med hunden. Jag vill fokusera fullt på Doris under våra promenader och hur det ser ut runt om oss samt vad eller vem vi möter.

Sara skrev ett viktigt men samtidigt skrämmande inlägg idag. Om hur hjärtlösa människor sprider ut mat i naturen med gift eller andra farligheter i. Så att hundar eller andra djur ska äta det och bli riktigt sjuka. Alltså, vem gör så?

Det finns mycket jag inte förstår mig på i denna värld. Detta är definitivt en av de sakerna. Jag har väldigt svårt att förstå att man kan vara så hjärtlös att man helt kallt slänger ut gift, i hopp om att det skadar hundar och djur. I värsta fall dödar. Jag ställer mig från varför, men hittar inget svar. Varför? Är det för att man hatar hundar? Hundägare? Dåliga erfarenheter? Uttråkad? Finns inget svar som är okej. Inget svar alls.

Utdrag ur Saras inlägg.

Jag blir precis som Sara lika rädd och förbannad när jag får läsa och höra om sånt här. Det bevisar för mig hur viktigt det är att ha fullt fokus på hunden och omgivningen när vi är ute. För tyvärr verkar det ju vara så numera att vi inte vet vad vi hittar på våra promenader. Å att tvingas mista sin bästa vän för att någon gör något så där onödigt dumt måste ju vara det värsta.

Ser du något misstänksamt på din promenad så ta bort det eller varna andra. Oavsett om du har en fyrfotad vän eller inte. Vi vill ju alla kunna njuta av våra utfärder i näromgivningen.

Äldre inlägg

© 2017 Fina Christina

Tema av Anders NorenUpp ↑