Loading Likes...

Jag minns min första blogg jag registrerade på blogg.se, hur jag som ung tjej i yrkesskolan tänkte bli en bloggare. Imponerad av de stora svenska bloggarna och med tanke på att kanske jag också lyckas. Jag skall nog minsann också bli en storbloggare!

Sen blev det ratata, papper.fi och slutligen wordpress. Nu är jag inne på min tredje blogg med wordpressverktyget. Vad säger det om mig? Kanske att jag är en sån som hakar på och hoppar av, allt eftersom. Men det är bara om glöden inte finns där. De gemensamma nämnaren med alla mina tidigare bloggar är att det på något vis stagnerat mitt i, den fruktade bloggtorkan, frånvaron av respons och inspiration som senare leder till bloggdöden.

I augusti i fjol besökte jag tillsammans med Maria Nykarleby, på programmet stod Malenamis föreläsning om bloggande. Jag hade just då ingen blogg och hade inga tankar på att fortsätta blogga efter att jag lagt min nischade blogg, stinas kreativa sida, på is. Lite visste jag att Malenas föreläsning och även några veckor senare, Blondinbellas föreläsning skulle gro några frön i mig. Bloggfrön.

Inte långt efter dessa två inspirerande föreläsningar och en hel del tankearbete så blev Fina Christina skapad. Jag har bloggat så pass länge, med bättre och sämre perioder i bagaget att bloggandet mer eller mindre är en del av mitt liv. Jag saknade vardagsbloggandet och att fylla internet med än det ena och än det andra ur mitt liv. De enda kraven jag har är att jag bloggar när jag har lust och inspiration samt att det skall vara roligt och enkelt.

I dagsläget trivs jag mycket bättre med den här bloggen än vad jag någonsin gjort med någon av de andra liknande bloggar jag haft. Bloggandet ger mig massor, jag får tips och inspiration av andra, vars bloggar jag läser. Samtidigt får jag uttrycka mig i text och delvis också bilder.

Under mina år som bloggare har jag lärt mig ganska mycket. Jag rekommenderar verkligen bloggandet, det är både roligt och lärorikt. Samtidigt vet jag att det ännu finns en hel del jag vill utveckla och lära mig kring mitt bloggande, men med små steg i taget tror jag att vi kommer gå långt, jag och bloggen! Bloggandet är för mig en resa som började någon gång på 2000-nånting och som inte kommer att sluta inom den närmsta framtiden. Jag hoppas att ni vill hänga med på den resan, för nu åker vi!

DSC_1871

Foto: Ida-Maria Heikius

Share: