Att se sig i spegeln.

Jag försökte och försökte knäppa en bild till det här inlägget. Men när jag inte kände igen mig själv i kameran blev jag rädd och gav upp. Jag är inte den som lägger tid och energi på mitt utseende, typ aldrig när det gäller jobbet, hemskt sällan när det gäller privat tid. Jag är den som kan gå i nästan vilka kläder som helst till butiken, så länge de är hela och rätt så rena. Den som oftast väljer bekvämt och praktiskt när det handlar om kläder till jobbet.

Fast sen, finns det den andra sidan av myntet. Det faktum att jag tycker att det är riktigt roligt att fixa mig lite finare. För nog tittar jag mig mer i spegeln när håret är fixat och en lätt makeup lagd, än när jag är mitt alldagliga osminkade jag.

Ustrålning, självkänsla.. sitter det ändå inte lite i hur du ser ut, hur du känner dig just den dagen? Vad du väljer att ta på dig, hur du väljer att uttrycka dig genom din personliga stil? Jag tror att alla har en personlig stil, vissa bryr sig inte ett skvatt, andra har helt på klart vilken deras stil är. Så finns det de där personerna, som jag, som kanske skulle kunna bry sig.

Hej, hur förhåller du dig till det här? Låt oss diskutera.

12 reaktioner på ”Att se sig i spegeln.

  1. Jo, delvis sitter det förmodligen i både hur jag ser ut och hur jag känner mig. För mig har det där med min personliga stil blivit allt viktigare med åren. Jag tror att det dels har med ålder och mognad (eller antimognad?) att göra, dels med att jag är ”etablerad”. Det är svårt att beskriva det senare. Etablerad – jag behöver inte smöra för någon för att bli godkänd, för att duga. Jag vet liksom att jag gör det. Jag har jobb och familj, fritidssysselsättning osv. och blir inte utfryst. Då vågar jag också vara mig själv i valet av klädsel, smink/inte smink och övrig utstyrsel. Den här tryggheten som ”etableringen” ger mig gör att jag också vågar vara rak i ryggen när jag inte känner mig så fin.

    Gilla

    • Visst är jag medveten om att jag duger precis som jag är, med eller utan fix och klädval. Det är nog främst en tanke för mig själv, att känna mig lite mer piggare som jag funderar på det här med kläder och fix. Visst skulle det vara oerhört skönt att kunna känna sig etablerad, som du skriver, alla dagar. Kanske det är ett ålderstillägg, det får vi hoppas.🙂

      Gilla

  2. jag kan personligen gå in på butiken i vilka kläder som helst.. stallkläder, byggkläder med målarfläckar, osminkad, u name it.. samtidigt älskar jag att sminka mig, fixa håret och vara ´tiptop´.. så det beror nog bara på dagarna.. till jobbet blir det dock endast lite smink och städad klädsel eftersom jag jobbar i kontorsmiljö..😀

    Gilla

  3. Jag tycker valen blev svårare när vi flyttade längre in mot stan. Medan vi bodde i skogen var det liksom ingen skillnad, jag skrotade omkring i mjukiskläder jämt och glömde tvätta håret… Men tillslut blev jag faktiskt irriterad på det själv också, för det var ju nog ändå inte så bra för självförtroendet. Tillslut började jag liksom känna mig så som jag såg ut, om du förstår vad jag menar. Nuförtiden klär jag mig och fixar mig så, att om någon överraskande ringer på dörren så vågar jag verkligen öppna och behöver inte komma med ursäkter.

    Gilla

    • Jamen jag förstår precis vad du menar Camilla! Vissa dagar känner jag mig trött och tråkig, bara för att jag kanske råkar se ut så för dagen. Det krävs ju inte direkt så mycket för att få fixat sig lite mer representabel, det är bara att ta sig lite tid till det.

      Gilla

  4. Jag var precis så då jag var i högstadiet, brydde mej inte om vad andra tyckte och tänkte, den tiden då de flesta gjorde allt för att bli poppis bland de olika gängena. Sedan i yrkes, då jag slutade med fotisen, så kom det…då tog det timmar att fixa sej på morgonen och välja kläder. Så blev väl som vuxen en blandning på det. Bryr mej inte om vad andra tycker men fixar mej ändå så pass att jag vågar öppna dörren om någon överraskande kommer och är färdig att fara typ vartsomhelst om någon ringer.

    Gilla

    • Vi har alla våra perioder när det skall testas en hel del, själv var jag också ganska likadan i yrkesskolan. Det kan vara rätt skönt att fixa sej lite grann så att man som du skriver är beredd i de flesta lägen.🙂

      Gilla

  5. Ja har inga problem me att gå ti skolan/butiken/stan i ”fula” kläder, smutsigt hår och osminkat ansikte, men tycker också om att lägga tid på att planera outfits, fixa håre å sminka mig. Dom dagana då jag ha satsa mera tid på utseende känner ja mig dock mycke självsäkrare.

    Gilla

  6. Ping: Att ta sig tid för bloggen |

  7. Jag har alltid haft en lite egen stil. Från att jag fick börja välja själv kläder har jag ofta varit klädd i det jag trivs i, inte i det vad modet visar. Ibland kan ju dock klädmodet vara riktigt trevligt och ibland är det helt åt pipsvängen, enligt mitt sätt att klä mej. Å i de flesta modesvängar är jag den sista som tar sej an nåt, som tex dessa nyheter som jeggings och treggings. Har inte hiffat riktigt dem ännu och hur länge har de hängt med? Det har bara inte fastnat i mitt tycke. Men mycket sitter nog i ens egen självkänsla. Är man lite vissen så dras man ju lättare till pösigt, bekvämt och ”gamla godingar”. Medan man en bättre dag är mer färgrann och kanske tar ut svängarna lite mer; smycken, smink och accessoarer och så. Samtidigt kan man ju boosta sej själv med makeovers om man är halvvissen nån dag och bygga upp ens självkänsla för just den dagen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s