Att fasa för torsdag

Hej, jag är lite disträ denna vecka, orsaken är att på torsdag skall jag lägga mig i en stol med munnen vidöppen. Jepp, det är dags för den fruktade visdomstandsoperationen. Låt mig få berätta min tandläkarhistoria..

När jag var liten tjej hade jag inte så mycket till övers för tandläkare, de var ganska tråkiga och stundtals lite jobbiga. Speciellt minns jag en tandläkare, men det var bara för att jag råkade bita honom i fingret. Ja, han fick väl skylla sig själv när han bad mig bita ihop och inte hade tagit ut fingrarna än. Jag var också den där personen som tvingades ha de där fula och obekväma plastbettskenorna när jag sov. Hmm, ni kan väl tänka er hur missnöjd tandläkaren var när jag berättade att jag valde att sluta använda den hemska bettskenan, eftersom jag allt som oftast vaknade med den på kudden och inte i munnen. Tilläggas bör att lite lider jag av det än idag, att bettet inte blev helt stabiliserat..

Men, det tror jag samtidigt också att vi kan beskylla helvetet längst bak i munnen för. Jepp, jag snackar om visdomständerna. Den enda vishet jag uppfattat med dessa arma gaddar är hur skönt det är att bli av med dem och sen slippa eländet. Ända tills i år levde jag i den tro som tandläkaren från Jeppis levererade: Jo jo dina visdomständer kommer rymmas bra i munnen, så länge du inte får andra problem så får de vara kvar. 

I maj i år levererade en av dessa tänder en sådan värk att hela käken var öm och jag knappt kunde tala, än mindre svälja. Tja.. Samtidigt fick jag en släng av enorm heshet också så det kunde vara därför jag inte kunde tala. Nå, jag besökte tandläkaren akut och tänkte att de kanske kan göra något åt saken. Nja, jo inte åt den tand som värkte, men nog åt tanden i den övre käken eftersom den enligt tandläkaren irriterade den nedre tanden. Så helt sonika skulle vi dra ut min första visdomstand.

För att göra en lång historia kort blev det som skulle gå på några minuter, en 15 minuters kamp i stolen mot min tand med spretande rötter. När jag äntligen kom mig därifrån med en tand mindre och en mycket omtumlad tandrad var jag allt annat än nöjd. Jag var nog i mild chock kan vi kanske säga, och vilken värk sen. I efterhand har jag kunnat skoja och säga att jag har min värkmedicinsdos fylld för flera år framöver.

Så med denna kämpiga visdomstandshändelse i färskt minne skall jag nu alltså till Vasa på torsdag. Denna gången för att operera bort en tand, ja jag hoppas på att det bara är den där ena. Så all min energi och tankeverksamhet går i nuläget åt att mentalt förbereda mig inför torsdagens drabbningar. Så om ni inte hör något av mig i slutet av veckan så vet ni att jag antagligen ligger hemma och käkar värkmedicin och önskar att det snart är över…

6 reaktioner på ”Att fasa för torsdag

  1. Åh fy, har sån tandläkarskräck (också pga tidigare diverse episoder med tandläkare), fick rysningar när jag läste detta. Håller alla tummar om att det ska gå bra!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s