Direkt från hjärtat

Igår innan jag gick och la mig så skrev jag ner mina tankar kring något som jag och Silje diskuterade tidigare på dagen. Först hade jag inte alls tänkt dela med mig av dessa tankar till er, men kände under dagens lopp idag att det nog kanske är helt okej ändå. Må det bära eller brista…

31 januari 2016

Pratade med Silje om det här med en populär blogg. Vad som krävs för att få lite action i kommentarsfältet. Vad skall vi behöva göra för att få lite fart? Vi har inga jobb det går att blogga om och varken hon eller jag har barn.

Borde en kanske nöja sig med den lilla kakbit en får och satsa på kvalitet? Jag har inte en bloggvänlig vardag. Jag jobbar 8 h under tystnadsplikt, jag kommer hem och äter, sen tränar jag, handarbetar eller gör något utanför hemmet (bokade grejer). Vem vill läsa om sånt? Inte jag. Jag är ej heller den som står på barrikaderna i diverse debatter. Jag är människan som läser andras åsikter, men sällan orkar så långt som att formulera en egen.

Jag är 26 år och trött på att försöka. Fram tills nyligen var bloggen något jag värnade om. Nu som då har jag tänkt: Nu är det min tur! Säkert  10 gånger har jag skrivit blogg 2.0 på ett papper och försökt sätta nya mål. Med förhoppningar om att det kanske är nu det vänder.

Jag är varken bloggveteran eller en bloggande småbarnsmamma. Ärligt talat vet jag inte ens varför jag gör det här vissa dagar. Varför jag om och om igen försöker, först helhjärtat och sen blir det ändå till ingenting.

Vad är det som finns bakom en populär blogg? Eller vad tror jag att finns där? Antagligen en stress att leverera. En stress jag hellre lever utan. Vad vill jag egentligen? Kanske visa någon en bra bok, eller väcka en annans inspiration till att handarbeta. Fast helst av allt vill jag vifta med den vita flaggan och ge upp. Bloggvärlden, det är inte dej det är fel på, det är jag.

Jag är 26 år och trött på att jaga något mitt 15-åriga jag en gång ville ha.

19 reaktioner på ”Direkt från hjärtat

  1. Jag tror att om man bloggar om sådant som man själv vill läsa om så hittar likasinnade läsare garanterat till ens blogg förr eller senare. Visst, har man inte barn eller skriver provocerande inlägg så når man kanske inte upp till toppen, men jag tycker ändå inte att man ska ändra på sig själv och sin personlighet för statistikens skull. Är man ärlig och vågar vara sig själv når man långt.

    Jag tycker att alla dina senaste inlägg har varit riktigt kvalitativa, snygga och läsvärda. Kör vidare på samma stil!😀

    Gilla

    • Visst har du rätt i det du skriver Maria. Önskar bara att de likasinnade läsarna var lite aktivare i kommentarsfältet också.😉 Tack, jag är själv riktigt nöjd med den senaste tiden i bloggvärlden, även om det kommer svackor ibland.

      Gilla

  2. Jag tänker mest att jag bloggar för min egen skull och för att dokumentera min skrivprocess. Sen bryr jag mig faktiskt inte så mycket om hur många som läser. Med andra ord tror jag inte att det går att tvinga fram en blogg (eller kanske det går, men om det är påtvingat skiner det igenom på ett eller annat sätt).

    Skriv om det som gör dig glad och sånt du gärna delar med dig. Se bloggen som din värld där du bestämmer och där du är drottning. Vill nån inte vara med/kommentera ska du inte ändra på dig själv för att göra hen nöjd. Heja du!

    Gilla

  3. Jobbigt det där, en sån ambivales. Jag funderar också ibland vad jag egentligen sysslar med.. Min förra blogg hade 800 läsare i dygnet och nu har jag 300-500. Vad har jag gjort fel? Nå det var väl det att förra hemmet intresserade folk mer. Lantligt och mysigt du vet, med diy tips och annat..Nu är det inte lika intressant längre. .. Och egentligen orkar jag kanske inte bry mig.

    Läser ju gärna din blogg och kan inte se att du gör något fel. Det är tråkigt att kommenterandet har gjorts så krångligt ( speciellt på läsplatta och telefon tycker jag) med captchakoder och annat. Jag tror det minskar antalet kommentarer rejält.

    Gilla

    • Mhm, folk intresserar väl sig för olika. Jag är nog lite likadan beroende på humör och sånt. Tack Camilla, inte tror jag att jag gör något fel heller, men det är så tråkigt när det inte kommer mer respons på det man sätter ner tid på. Inser ju nu också att jag borde skaffa wordpress på webbhotell också så att jag kan få tillgång till plugins och kunde skaffa gilla-knapp. Betydligt enklare än att kommentera.🙂

      Liked by 1 person

  4. Jag tycker att din blogg är bra just av de anledningarna du beskrev. Att det inte är barn eller jobb. Det behövs sådana också. Men framför allt för att du har en ton som många inte har. Reagerade på den genast första gången jag läste. Du har en ödmjuk och lugn ton. Det här låter flummigt men du är en bloggare man inte stör sig på. Och det är enbart positivt. Jag läser här för att det är trivsamt och harmoniskt och jag hittar faktiskt inte det nån annanstans.

    Gilla

  5. Jättesynd att bloggen ger dig stress! En blogg skall ju vara främst en kul hobby, väl? Jag undrar bara av nyfikenhet varför vill du ha en stor och populär blogg? På vilket sätt skulle det göra ditt liv bättre och annorlunda? Jag har läst dina inlägg om Kap Verde med stort intresse, funderar nämligen om det skulle vara något för oss nästa vinter! Kram på dig!

    Gilla

    • Ja, det är nog inte en fråga jag kan svara på tyvärr. Det känns lite som om en skall höras och synas i dagens mediabrus och bloggvärld så borde man vara stor och populär. Bloggen är inte en stress just nu, men jag har på känn att skulle jag eftersträva att den blev stor så skulle det nog medföra en viss stress.

      Gilla

  6. väldigt, väldigt många som känner igen detta tror jag! Är också såå trött på att försöka bli något jag kanske aldrig kommer bli!? svårt det där. När är det nog liksom? kram!

    Gilla

  7. Oj du sätter så ord på mina tankar. Hittar mig själv i samma tankebanor nu som då, och det är ju så jobbigt! Vet inte själv heller varför min inspiration styrs så mycket av statistik och kommentarer. Sen ibland så kan jag helt strunta i dem och bara skriva för mig själv. Från etta dike till he ana🙂

    Gilla

    • Egentligen borde en väl skita i statistiken helt och hållet. Jag är nog inte den som bloggar för mig själv heller, går sällan eller aldrig tillbaka i arkivet och ser vad jag gjort. Kanske för att jag inte dokumenterar min vardag utan andra saker.

      Gilla

  8. Frågan är vad vi förväntar oss av bloggandet? Är det för att få många läsare eller är det för att känna sig nöjd med vad man åstadkommit bild- och textmässigt. Är det för att jämföra sig med storbloggarna eller gå sin egen väg utan att i nämnvärd grad snegla på bloggstatistiken och trender. Är det bättre med en liten men trogen skara som läser än tusentals per dag med ständiga krav på allt bättre, mera spännande, provokativa inlägg för att hålla ställningarna? Handlar det om kvantitet vilket kan resultera i ointressanta inlägg eller är det kvalité, med risk för någon dags uppehåll som är viktigast?

    Frågor som kan besvaras olika utan att för den skull vara fel. Själv vill jag vara nöjd med vad jag åstadkommit, det är nummer ett, om sedan någon annan också gillar det är det bara hemåt och uppmuntrande. Att jämföra sig med stora bloggar tror jag är lönlöst därför att det är flera saker som skall stämma in och intresset ute i cyberrymden är högst otroget. Själv har jag kollat in ett stort antal bloggar som kan betraktas som storbloggar men funnit många högst ointressanta i längden. Tvärtom har jag upptäckt ett flertal småbloggar som är hur bra som helst men ändå förblir små och med få eller inga kommentarer alls, vilket jag förundrar mig mycket åt. Så olika kan det vara

    Jag tror det är viktigt att man är äkta, ärlig och skriver när man tycker det är kul. Ta en paus några dagar, fast en vecka, om du känner så, de flesta av dina läsare är ändå med dig. Jag har med intresse följt dina inlägg från Cap Verde, resor är alltid intressanta, stora som små. Saknas inspiration men man ändå vill skriva ett inlägg skall man inte sitta på sin kammare och grubbla utan bege sig ut i naturen, ut på stan, ta med kameran, träffa folk, göra något ”galet”. Ta varje liten olycka och besvär som ett möjligt inlägg, folk älskar när det går snett, vilket kan beskrivas dramatiskt och tårfyllt eller raljant och med humor.

    Skall jag ge något litet råd så satsa än mer på bilder och historien kring dem. Besök olika fotosidor, se motiv, få idéer, upptäck din närmiljö, gör utfärder i stad och på landsbygden, undersök din kameras möjligheter ännu mera. Man behöver inte ha den dyraste kameran; den bästa kameran är den som man har med! En foto- och konstsida som jag gillar och som i mitt tycke är enormt inspirerande är Arteide, http://arteide.org/en Finns också på YouTube och Facebook. På Facebook kommer dagligen fina och intressanta bilder.

    Ursäkta att min kommentar skenade iväg men ämnet är återkommande och intressant.

    Gilla

    • Tack, det gör inget alls att din kommentar blev lång. Jag vet egentligen inte alls vad dragningen till stora och populära bloggar har att göra med det här. Eller egentligen kanske jag vet, men det kommer jag snart ta upp i ett inlägg. Nå, jag har funderat från och till och kommer nog att försöka satsa på kvalitet. Oavsett hur många som läser.

      Gilla

  9. Du slår verkligen huvudet på spiken med dina ord, och jag tror att vi är många som känner igen oss i det där. För precis så där tänkte jag när jag ännu för några år sen bloggade regelbundet. Kändes nästan tröstlöst när man försökte göra sitt bästa, sätta upp bilder man själv var nöjd med och skriva så bra man kunde, men ändå hände knappt något i besöksstatistiken eller kommentarsfältet. Visst kunde man få någon kommentar om att någon tyckte om ens bilder eller tyckte man skrev bra, men man kunde inte hjälpa att tänka att varför sjutton är det inte fler som läser och kommenterar då??? Man jämförde med andra större bloggar och förundrade sig många gånger över hur vissa bloggar kunde vara så stora, eftersom de i mina ögon bara verkade ytliga och tråkiga. OK, visst, kanske folk VILL läsa positiva blogginlägg och se vackra bilder på välsminkade och välfriserade snygga bloggerskor med trendiga kläder, perfekta hem och perfekta liv. Men samtidigt blir åtminstone jag lite misstänksam om det är FÖR positivt hela tiden, för livet kan ju inte vara en dans på rosor och så där rosaskimrande perfekt hela tiden heller. Åtminstone jag tröttnar på det till sist, då föredrar jag hellre VERKLIGHETEN. Jag kunde bli väldigt svartsjuk när såna man kände från bloggvärlden dök upp i diverse tidningar, inredningsreportage och andra sammanhang, när man själv har ett hem man vet att aldrig kommer att dyka upp i några tidningar osv. Och att vissa kan leva på sitt bloggande, eller tack vare bloggen får en massa häftiga jobbtillfällen… Visst blir man som vanlig liten obetydlig bloggare lite ledsen då, trots att det tar emot att erkänna. Fast jag själv har barn nu så har jag inget intresse av att ha en renodlad mammablogg om jag någon gång faktiskt upptar bloggandet på allvar igen. Visst skulle dottern säkert dyka upp i något inlägg nu och då, men i huvudsak skulle jag ändå vilja fortsätta skriva om andra saker. Inredning, resor, trädgård, sånt som händer i vardagen. Visst har jag ibland önskat jag hade en blogg där jag kunde skriva provocerande inlägg om saker jag tycker är viktiga, men föredrar nog ändå en lite mer lågmäld ton. Precis som i din blogg!🙂 Vet vad Camilla https://livingwithmycamera.wordpress.com/ menar när hon skriver att hennes nya blogg inte intresserar lika många som hennes gamla blogg – deras gamla hem var ju sinnebilden av drömhuset, ett vackert hus ute på landet där det fanns mycket att pyssla med, vilket många drömmer om och därför gärna läser om. Det är ju lite sorgligt att själva hemmet spelar så pass stor roll att det är så många läsare som fallit bort sen hon startade sin nya blogg efter flytten – vad är viktigare, huset/platsen där man bor eller själva personen bakom bloggen?

    I alla fall så tycker jag du ska fortsätta precis som du gör nu, har bl a med stort intresse läst om er resa till Kap Verde eftersom jag själv älskar att resa och gärna vill läsa om andras resor för att få tips och inspiration inför kommande resor – eller bara få drömma mig bort en stund!🙂 Tack för att du delade med dig av dina tankar här, det var strongt gjort och bekräftade också att du inte är den enda som har dessa tankar och funderingar kring bloggande!

    Gilla

    • Tack för din kommentar! Jag är själv den som gärna läser personliga bloggar där det finns lite av varje, fast jag inte är så flitig med att dela med mig av det mer personliga här. Tycker inte att det här till min bloggs nisch ändå att dela med mig av de där grå dagarna. Tror ändå att de flesta människor förstår att det inte bara är solsken hela tiden, som vissa verkar få det att låta. Det beror väl på vilka 10 % du väljer att visa i bloggen.🙂 Vad roligt att du gillar mina inlägg om Kap Verde. Om du vill kan du lyssna på vårt senaste poddavsnitt också, för där pratar vi enbart resor.🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s