Kritiskt tänkande i dagens social media värld

Det här är en text som jag fastnade för när jag läste boken Våga vara operfekt av Brenée Brown. Den här texten fastnade i mina tankar och jag skrev av den i ett word-dokument för att visa er sen. När jag läser texten så kopplar jag den automatiskt nästan till det där ämnet som nu som då dyker upp i bloggvärlden; alla vackra bilder och inget riktigt liv. Ja, jag tror att ni vet vad jag menar. Snälla, läs texten så diskuterar vi sen. Okej?

(Gremlins är alltså våra ”hjärnspöken”.)

Att tänka kritiskt handlar om att ifrågasätta budskap och  krav som får våra gremlins att börja prata om att vi inte duger. Från det att vi vaknar på morgonen till det att vi lägger huvudet på kudden för att sova bombaderas vi av budskap och krav som rör precis allt i vårt liv. Över allt, i reklam, i filmer och i musik får vi höra hur vi ska se ut, hur mycket vi ska väga, hur ofta vi ska ha sex, hur vi ska uppfostra våra barn, hur vi ska inreda hemma och  vilken bil vi ska välja. Det är alldeles, alldeles för mycket och mitt intryck är att ingen är immun. Att försöka undvika mediernas budskap är som att hålla andan för att undvika luftföroreningar – det funkar helt enkelt inte.

Vi är biologiskt betingade att lita på det som våra ögon ser. Det gör det farligt för oss att leva i en värld som är så noggrant regisserad, redigerad och retuscherad som vår. Om vi vill stärka vår motståndskraft och slippa fastna i att mäta våra vanliga liv mot konstgjorda bilder måste vi ifrågasätta det vi ser. Vi måste kunna ställa och besvara följande frågor:

  1. Ser jag något som är på riktigt? Återger de här bilderna en verklighet eller en fantasi?
  2. Återspeglar de här bilderna en sund, helhjärta livsstil eller förvandlar de mitt liv, min kropp, min familj och relationer till objekt och handelsvaror?
  3. Vem gynnas av att jag ser de här bilderna och blir missnöjd med mig själv? Ledtråd: det handlar ALLTID om pengar och/eller makt.

Kritiskt tänkande är inte bara en nödvändig sida av motståndskraften utan faktiskt också en av fyra saker som gör oss skamtåliga. Skammen fungerar som ett kameraobjektiv. När vi känner skam zoomar kameran in så att det enda vi ser är våra egna brister, vår egen ensamhet och våra egna problem. Vi tänker: är det bara jag som har muffinsmage? Är det bara mina barn som är stökiga och högljudda och oregerliga? Är det bara jag som inte har sex 3,4 gånger i veckan (med en Calvin Klein-modell) Det är något fel på mig. Jag är alldeles ensam.

När vi zoomar ut ser vi en helt annan bild. Vi ser många människor som har samma problem. Istället för att tänka: det är bara jag börjar vi tänka :va är det sant? Du också! Är jag normal? Jag trodde att det var bara jag! När vi väl börjar se det större perspektivet får vi lättare att ifrågasätta de budskap och krav som intalar oss att vi inte duger – allt det som utlöser skammen.

5 thoughts on “Kritiskt tänkande i dagens social media värld

  1. Nämen så där är det ju! Överallt bombaderas vi av andras sk perfekta liv – bilder på välstädade, snyggt inredda hem, snygga kläder, välsminkade och välfriserade personer, väluppfostrade och prydliga barn, lyxiga maträtter och bakverk, häftiga resmål långt borta osv osv osv. På Facebook skryter folk om att de gjort än det ena, än det andra, rest, shoppat, bakat, renoverat, fått nya häftiga jobb och allt vad det kan vara i all evighet. Då kan man lätt få känslan att ens eget vanliga Svenssonliv är tråkigt och inte duger, att det är något fel på en eftersom man inte orkar och hinner ha det så där perfekt hela tiden. Man kommer in i en ond cirkel om man låter sig hetsas till att jaga det där perfekta livet som man ser på bloggarna – som kanske sist och slutligen inte är så perfekt under ytan.

    Gilla

    1. Joo, fast sen igen brukar jag tänka att den där lilla biten vi ser är ju ändå bara 10 % av någons liv.. De resterande 90 % är högst troligen lika kaosartade och vanliga som våra svenssonliv. Jag brukar oftast se det för vad det är, en vacker bild att inspireras av och inte fundera så mycket på resten. 🙂

      Gilla

  2. Min sambo frågar mig nästan dagligen varför jag läser bloggar och hur jag orkar läsa om människors vardagstjafs. Jag brukar försvara mig med att det är skönt att koppla av med en utåtsett perfekt verklighet, lite som att läsa en tidning, ingen skriver ju ut saker som de inte vill att någon ska veta. Själv har jag inte bloggat på många år, men jag kan hålla med om Brown på den 3 punkten, att det alltid handlar om makt. Makt att retuschera den bild man ger av sig själv. Å andra sidan är väl all typ av social samvaro av likadant slag? Man väljer vad och hur man uttalar sig, huruvida man har piffat upp sitt hem inför ett besök osv.. Menar bara att det nog gäller ett lite större perspektiv än bara bilder, dock har jag inte läst boken i fråga utan endast detta intressanta urklipp. Tack för ett tankeväckande inlägg! 🙂

    Gilla

    1. Och jo, jag var tvungen att kopiera citatet. Det känns som ett -bra ti hav å dålit ti va utan- när man själv jobbar med sina egna hjärnspöken 🙂

      Gilla

    2. Tack för din kommentar! 🙂 För mig fungerar också bloggar som en skön avkoppling, eftersom jag aldrig köper tidningar heller. Vad roligt att du tyckte om citatet, läs gärna boken också den var intressant! 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s