Idealet, kroppen och att älska sig själv

Det här är ett inlägg som föddes när jag låg i en solstol på en strand på Kap Verde. Människor i olika åldrar, former och storlekar gick förbi mig och jag tittade, förundrades och funderade. I det här inlägget kommer jag utgå från mig själv och mina tankar. Men med alla de människor som jag såg där och då, under mina två veckor, i bakhuvudet.

Kroppen, den är ett väldigt intressant fenomen. Vi kan utsätta den för massor och den orkar stå emot en hel del. Vi kan missköta den och ändå på något vis håller den ihop. Vi kan ge den tid, kärlek och omtanke på olika sätt och förhoppningsvis då tackar den oss genom att ge oss mer glädje, njutning och mindre oro.

Jag tror att alla som läser det här är bekanta med beach 20xx, det där som många kämpar eller försöker kämpa för just de här månaderna innan shorts och bikinisäsongen drar igång igen. Jag skall berätta för er att jag har redan upplevt beach 2016 och det var utan skämskudde, varken för min eller för andras del.

På en strand på en semesterö i Atlanten möts alla olika människor, vi ser olika ut och kommer från olika platser. Vi och våra kroppar har varit med om en hel del olika saker. Kämpat eller kämpar med sjukdomar, fött barn, väntar barn, bantat, tränat eller bara låtit kroppen leva sitt eget liv. Oavsett så finns vi alla där, på den där samma stranden under den varma solen och med det turkosa havet i sikte. Alla är vi olika och alla med samma tanke i huvudet: att njuta. 

Idag tänker jag främst prata om det här ur kvinnans perspektiv. För som jag ser det, tyvärr, så är det främst vi kvinnor som har problem med det här. Att älska våra kroppar för det de är. Nog finns det också män som tvivlar på sina kroppar som säkert står och stirrar på dem i spegeln och önskar att något vore annorlunda. Men jag har på känn att det är mest vi kvinnor som faktiskt vågar erkänna det här och dessutom öppet ibland också. Om det då är framför de bästa vännerna eller som här, i ett öppet medie.

DSC_0666

Men ja, tillbaka till stranden.. Där fanns vi då, kvinnor i varierande ålder och med våra olika kroppar. Jag tog in det jag såg, reflekterade lite och insåg att vad är det att hänga läpp över egentligen. Visst har jag stunder när jag tycker att mina ben är för tjocka, eller mina bröst för stora. Visst finns det dagar när jag helst skulle byta min kropp med vem som helst annan för att slippa just mina komplex. Men, sen finns det dagar när jag tar mitt förnuft till fånga och inser att hej, jag är jag och jag är stolt. Jag är stolt över att min kropp orkar lyfta tunga vikter ibland, orkar springa 4 km ibland, orkar med mitt stressiga tempo i livet ibland. Jag är också stolt över de dagar när jag bara vill ligga i soffan och vräka in den där skålen med lösgodis.

Det finns ideal, det vet vi alla. Vi behöver inte surfa länge på nätet förrän de dyker upp. Min enda önskan år 2016 är faktiskt att beach 2016 skulle vara ditt eget ideal. Din egen kropp, oavsett om den orkar springa, lyfta och hoppa eller om den hellre promenerar, dricker kaffe och njuter. Jag önskar att vi skulle kunna säga tack åt vår kropp istället och se den för det den är, en kropp som klarar massor! För vet du vad jag också insåg på den där stranden.. Ingen hade tid att fundera på just dina stora eller hängiga bröst, eller på den där magen som hängde lite över linningen på shortsen. Alla hade fullt upp med att antingen fundera över sina egna komplex, eller som jag helst hoppas: njuta av solen och det turkosa havet.

10 reaktioner på ”Idealet, kroppen och att älska sig själv

  1. Det är alltid så skön feelis när man är utomlands och man ser folk av alla de slag och former, och man får se ut precis hur som helst utan att någon bryr sig. Alla är där för att NJUTA och ingen dömer ut en för att man ser ut på det ena eller andra viset. Så borde det ju vara här hemma också!

    Gilla

  2. Jag tyckte nästan det var värst då jag var utomlands, men då befann jag mig i Australien. Jag som aldrig annars hade känt mig tjock eller ful på stranden (det här var när jag var lite på tjugo innan några barnafödslar och jag hade mer normsnygg kropp) fick mitt i allt nästan behov av att täcka in mig för jag kände mig inte alls välkommen med mina orakade ben och små veck på magen. Tyvärr tror jag att vi går mer och mer åt det hållet här i Finland också, och jag har knappt visat mig på stranden sedan jag fick barn

    Gilla

    • Jo, tröskeln är högre att visa sig i badkläder på stranden här i Finland än om du skulle åka utomlands. Undras om det har att göra med att ”nån du känner” kan se dig eller vad det är..

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s