Fredagsfrågan #35. Hur var din tonårstid?

Veckans fråga blev minsann en att bita i och jag har fått fundera ett tag för att få ner någon form av svar till just den här frågan.

DSC00753

På bilden ser ni mig, jag är 15 år gammal. Just i det här skedet av livet var jag trött på det mesta, speciellt trött var jag på Vörå. Jag skulle verkligen inte bli kvar där! Så efter högstadiet sökte jag mig bort. På något vis fick jag upp ögonen för estenomutbildningen redan då under högstadiet och de snälla lärarna där hänvisade mig till frisörutbildningen vid SYI. Vad mitt femtonåriga jag inte visste då var att jag 10 år senare varken skulle vara estenom, jobba som frisör och stället jag så desperat ville bort från skulle vara min arbetsgivare.

Som tonåring var jag väldigt osäker och jag sökte en hel del bekräftelse. Det var enkelt att söka den bakom sin skärm och jag fick den genom att chatta med andra människor över nätet. Där behövde de andra inte se min osäkerhet, mina glasögon eller något annat som jag just då upplevde som fel hos mig. Jag ville så väldigt gärna hitta kärleken, tryggheten. Visst hade jag några kortare förhållanden med killar, men inget som i grunden kändes helt rätt.

Jag kommer ihåg att jag nog var rätt vilsen och kämpade hårt för att hitta vem jag var. Inte hade någon berättat för mig vad självkänsla var och ännu mindre vad självförtroende var. Det pratades nog inte så mycket om sånt på den tiden.

Som tur var jag aldrig ensam, redan då var jag rätt social och mitt nätverk av vänner var stort. En del av vännerna fanns sedan tidigare och finns kvar än idag, andra vänner hörde till den tiden och finns kanske kvar som facebook-vänner eller ig-följare idag. Jag är också väldigt glad att jag hade mycket stöd av mina föräldrar. Visst hann jag pröva ett som annat, ”sånt som hör ungdomstiden till”. De kunde vara besvikna på mig, mamma och pappa, men det hör väl också till.

En stor del av min tonårstid ligger bakom mig idag i ett stort dimmigt täcke. Därifrån har jag enbart plockat med mig en del godbitar och trevliga minnen. Å så förstås det allra viktigaste och finaste, kärleken. För i slutet av den här perioden träffade jag den pojke som kom att bli min och som jag nu hängt ihop med i över 10 år.


Fredagsfrågan är en återkommande bloggserie.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s