Fredagsfrågan #44. Vilka djur har funnits/finns i ditt liv?

Vilket ypperligt ämne på denna veckas fredagsfråga, nog med tanke på att jag gått och varit hundsjuk en längre tid. Det blir ju inte precis bättre av att våra vänner nyss tagit en sju veckor gullig labradorvalp och att Satu laddar upp en hel massa söta bilder på deras lilla vovve. Nå, kanske nästa sommar är det jag som får axla rollen som hundägare.

Husdjur har alltid varit något som funnits i vår familj och att leva utan ett djur i familjen skulle jag nog inte kunna tänka mig. Djur kräver ju tid och omsorg, men det gör ju också våra relationer med människor. Som tur har jag ännu katten min som bor hemma hos mina föräldrar, så riktigt utan djur är jag ej.

När jag föddes hade vi Fia, en katt som tidigare varit vild men som pappa tagit hand om. Jag minns Fia som en mycket speciell och bestämd dam, men samtidigt kunde hon vara så gullig. Sen kom Macke in i vårt liv, en då 2-årig unghund av blandras, labrador och springelspaniel. Världens mest tillgivna men samtidigt väldigt busig. Han älskade att vara med oss, åka båt och köra bil. Sen hade han ett rätt grovt skall och kunde vakta riktigt bra, så det var nog inte många som vågade sig nära om de inte kände honom.

I lågstadiet nån gång så fick vi kaniner jag och min syster. Tanken var väl att vi skulle lära oss att sköta om djuren och lära oss vad ansvar var. Men tjaa, det var nog mest mormor och mamma som skötte dem senare. Mimmi och Puppe trivdes hur som helst ett bra tag hos oss, tills de en efter annan försvann till kaninhimlen.

IMG_2863

Min Lilla Py

Sommaren innan jag började högstadiet fick vi varsin katt, Molly och Mojje. Tyvärr ville Mollys öde annat och jag vet att katter inte har nio liv. Jag hann ha Molly i kanske två veckor innan hon förolyckades när hunden skulle ha sin mat. Hon gick för nära och hunden vaktade, kort sagt. Å så hemskt det var och så ledsen jag var… Efter ett tag kände jag mig redo att skaffa en ny kattvän och in i mitt liv kom Lilla Py. Ännu idag kan jag tycka att hennes päls doftar häststall, för det är från ett sånt vi har hämtat henne.

En tid efter att vi haft våra kattungar i huset började en främmande svart kattunge stryka runt vår gård. Idag har pappa fått henne så pass tam att hon gärna är inne och t.o.m sover i deras säng ibland. Det är förstås pappas kisse och det är bara han som får henne att lyda, något så när.

Så vad blir det då.. 5 katter, 2 kaniner och 1 hund. Tja, det låter väl som ett rätt bra saldo. Men visst längtar jag till den dagen när jag får ta hem en alldeles egen hundvalp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s