Att bestiga ett känsloberg

Ikväll har jag en riktigt bra känsla i kroppen, det är nästan en sån där ‘ta över världen’-känsla. Jag skulle vilja ställa mig på ett berg och skrika ut; ”Jag klarar vad som helst!”

Jag har aldrig haft några större problem att ställa mig inför folksamlingar och uppträda eller prata. Visst kan det ibland ha varit lite jobbigt eller pinsamt, beroende på ämne och personer. Men för det mesta känner jag mig ganska hemma där, i rampljuset.

Nå, varför jag just har bestiga ett berg-känslan ikväll beror på att jag hållit mitt livs andra föräldramöte i rollen som föreståndare för daghemmet jag arbetar på. Det vill säga att jag har inlett mötet, presenterat mina fina kollegor och sen gått igenom lite allmän information. Sen har ju förstås mina fantastiska kollegor fått fortsätta med sina respektive föräldrar och sin info, precis som jag med de som har barnen hos mig i min grupp.

Vart vill jag komma med det här då?  Tja, jag vill bara beskriva känslan, komma ihåg den och plocka fram den när jag känner att jag behöver den. Påminna mig själv om att jag klarar mer än vad jag stundtals tror. Å precis likadant är det för dig, just du där ute! Spara de där bergsbestigarkänslorna och plocka fram dem när du tvivlar och behöver dem som mest. Fast rampljuset och att prata inför folk inte är en så skrämmande plats för just mig, så är det ändå ett litet steg utanför min comfort zone varje gång jag gör det. Å varje gång växer jag lite mer som människa och pedagog. 

Ha en fantastiskt fin avslutning på den här arbetsveckan och vi hörs igen rätt snart!

En reaktion på ”Att bestiga ett känsloberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s