När självkänslan sitter på näsan

Igår tog jag ytterligare ett steg ur ”the comfortzone”. Jag åkte in till Vasa kvällstid med en vän, vi besökte en av krogarna för att se lite folk och umgås. Varför jag tog ett steg utanför min bekvämlighet är för att jag då valde att hålla glasögonen kvar på näsan när vi åkte och inte byta till linser. Vadå valde kanske nån tänker? Vad är det för fel med glasögon fast du åker på lite galej eller ut och kikar på människor? Låt mig berätta för er om min glasögonhistoria och hur ens värde ibland sitter i det du har på näsan.

Om vi spolar tillbaka bandet så har jag haft glasögon sen jag gick på trean i lågstadiet. Som jag minns det så har jag själv aldrig blivit retad för min glasögon. Min relation till glasögonen har ändå inte hela tiden varit en dans på rosor. I de yngre åren brydde jag mig inte så mycket, men det var när jag kom i tonåren, började högstadiet och intresserade mig mer för killar som mina glasögon, enligt mig, blev ett hinder.

För vem tycker att en tjej med glasögon är söt? Det måste ju vara något fel på henne när hon har glasögon? Ganska ofta under en period såg jag min självbild som nån av de där skådespelarrollerna som är en tönt i de amerikanska high school-filmerna. Ni vet, de går med glasögonen långt fram på näsan, tjocka glas och nästan så att de ser i kors. Ja, jag trodde faktiskt att det var jag ibland! För enligt mig så var mina glasögon det största hindret. Enligt mig så var det jag som var glasögonormen! Det var aldrig någon annan som sa något om mina glasögon.

Så här i efterhand vet jag ju att den här perioden, högstadietiden, osäkerheten och alla känslor som bubblar enbart berodde på mitt väldigt dåliga självförtroende. 

Redan under högstadietiden försökte jag pröva ut linser, min lilla-syster som är tre år yngre än mig fick det att fungera relativt snabbt med sina linser. För mig var det ett evigt kämpande. Det var först nån gång i yrkes som jag äntligen klarade av att peta mig i ögat och föra in linserna. Ni kan ju förstå att en hel ny värld öppnade sig för mig. Jag behövde inte längre känna mig som den fula ankungen med de där brillorna på näsan. Nu kanske ändå nån kille kunde tycka att jag också var söt, för nu var ju inte glasögonen med i spelet längre. Bara när jag var hemma och inte behövde bry mig.

Det här är ju över 10 år sen, jag har växt som människa och mitt självförtroende idag är betydligt starkare. Jag vet ju att det inte sitter i bågarna som sitter på min näsa. Många dagar väljer jag hellre glasögonen framom linserna, men ofta när det kommer till fest och att visa sig bland andra människor så väljer jag linserna.

Så lite förvånade det mig igår att jag hörde mig själv säga; ”Äh, jag tar glasögonen ikväll.. orkar inte peta i några linser.” På med mascara, glasögonen tillbaka på näsan och så ut i oktobernatten. Det var ingen som reagerade på att mina glasögon satt på näsan och vet ni, det bästa av allt var det där lilla negativa inom mig fick sig åter en törn. Visst klarar jag av att vara snygg och ute bland andra människor också i mina bågar. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s