Jag är en kaktus.

Den här hösten har varit väldigt speciell. Trögflytande och tungrodd. Jag har varit trött och rätt negativ en stor del av tiden. Tyvärr är det så att de som står mig närmast, eller han som står mig närmast får ta den mesta av ”skiten”. Han beskrev det så bra här nyligen;

Det där är ju precis som du säger han och pekar på kaktusen på köksön. Går man för nära så sticks du. 

Det var inte precis snälla ord, men de var väl menade på ett sätt. Jag fick mig minsann ett uppvaknande då, på direkten. Där mellan köksön och köksbänken. Tillsammans med personen jag delat mitt liv med de senaste tio åren. För jag vill inte vara en kaktus. I varje fall inte 99 % av den tid vi spenderar tillsammans.

img_4296

Så jag tog hans ord till mig och tänkte att nu får det banne mig vara nog. Nu slutar du upp med ditt gnäll och skäll över ingenting Christina. Ingen orkar med det och allra minst du själv. Så jag tar mig i kragen och försöker hitta sätt att kanalisera min trötthet och min negativitet. En del av den kan jag jobba bort på gymmet, en annan kan jag skriva bort här och en tredje får jag helt enkelt jobba med på annat sätt.

Tack älskling för att du fick mig att inse att jag inte kan fortsätta på det här viset. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s