Välmående/träningstemat: Min historia kring träning och rörelseglädje

Idag ska vi backa bandet och se lite på hur det där med rörelseglädje och träning har sett ut tidigare i mitt liv. Jag har aldrig varit den där sportiga tjejen, varken spelat fotboll, innebandy eller andra lagsporter. Skolgymnastiken var ibland riktigt rolig men för det mesta kände jag mig osäker, svag och ibland i vägen. Våra friidrottsdagar med hela skolan var helt okej ändå för jag kände mig hyffsat duktig på både längdhopp, kulstötning och att springa 60 m. Jag har aldrig varit någon simmare och gick flera gånger i simkurs innan jag kände att jag behärskade och vågade simma.

Men ja kort sammanfattat så fanns inte rörelseglädjen där tidigare.

Mina första gymbesök

I yrkesskolan satte jag för första gången min fot i ett gym. Vi hade möjligheten att få gå på Sports gym och ibland gjorde vi det också på gymnastiktimmarna vilket ledde till att jag fick upp ögonen för gymträning.

Mitt minne sviker men antingen i slutet av yrkesskoltiden eller i början av studierna i Jakobstad så började vi med styrketräning. Det var jag, min mamma och min yngsta syster och ett helt gäng andra hurtiga damer som anmälde oss till en styrketräningskurs för damer. Vår ledare var en pigg äldre man som var mycket noga med teknik och ibland också kunde dela ut positiv respons när vi gjorde bra ifrån oss. Där i den lilla salen vid ungdomslokalen i Oravais väcktes mitt riktiga intresse för att lyfta tunga vikter och känna hur kroppen fick arbeta.

img_4528

Under studietiden i Jakobstad gick vi sporadiskt på gym och prövade Zumba hemma genom olika videos. Träningen blev ett sätt att komma bort från studiestressen och så var det något roligt att göra tillsammans med studiekompisarna.

Att hitta glädjen i att röra på sig

Det var först 2011, när jag blev färdig i skolan och flyttade till Kvevlax som det här med träning och rörelseglädje blev en del av mitt liv. Det började småskaligt med en zumbatimme i veckan tillsammans med en vän, vi deltog i en löpargrupp och sprang några Nicerun tillsammans. Mamma och syster började med PT för att komma igång med träningen och jag och mina två barndomsvänner var inte sena att haka på.

Där och då, med mål att försöka nå, några pass styrke- och konditionsträning i veckan och att få röra på sig tillsammans och peppa varandra. Där och då visste jag att det här är något jag vill göra jämt. Det får mig att må bra, det får mig att orka och jag är en betydligt positivare och gladare person när jag får röra på mig. 

dsc_0028

Vad träningen betyder för mig idag

Precis som du och många andra har jag perioder när jag rör på mig mer eller mindre. En period i höstas snittade jag fyra pass i veckan på gymmet, just nu blir det mellan 2 och 3 pass. Jag älskar att se hur mycket min kropp orkar, jag har till och med börjat tycka att konditionsträning genom löpning är helt okej igen. Jag blir peppad och glad varje gång jag sätter min fot innanför dörrarna på gymmet och det är något som jag idag inte skulle vilja vara utan.

Om du har orkat läsa hela min historia, grattis! Jag ville skriva av mig, visa åt er att från att ha varit en osäker liten tjej som inte alls har tyckt att motion och rörelse är så viktigt så älskar jag idag att röra på mig. Det gör underverk för både psyke och kropp.

2 reaktioner på ”Välmående/träningstemat: Min historia kring träning och rörelseglädje

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s