Jag vet inte när den har tagit form, förälskelsen. Det enda jag vet är att den har funnits en längre tid. Redan innan jag fick för mig att nu som då dokumentera och drömma. Drömmar om gamla övergivna trähus. Som någon kunde ge lite kärlek, hus som kunde få blomma en gång till.

För min del kommer det för alltid vara drömmar och jag är glad om jag får spatsera runt och föreviga dem ibland. De där gamla husen som står där och bär på minnen av en svunnen tid.