Loading Likes...

Istället för att hänga läpp över att vi inte kan åka på utställningsträning idag, p.g.a löptid. Så tänker jag se tillbaka på vår andra matchshow som gick av stapeln i påskhelgen. Det var samma hundförening som tidigare ordnat matchshow som ordnade nu igen. När valparnas dag var på långfredagen så tänkte jag att vi bra kunde delta jag och Doris.

Läs mer: Doris första match show

För er som inte vet vad en matchshow är,så fungerar det som en inofficiell hundutställning. Där ett ypperligt tillfälle för både hund och ägare att få träna tillsammans. Vi ska ju på utställning om lite mindre än två veckor med Doris i Botniahallen. Nu börjar vi faktiskt vara rätt varma i kläderna gällande utställningsposering och rörelse i ringen.

Hur gick det för Doris?

Den här gången var vi nästan hälften mindre hundar än sist och väntan var inte riktigt lika lång. Dessutom hade vi flera hundvänner med som deltagare så vi hann både leka och prata en hel del med varandra. Första gången vi kallades in i ringen var mot samma taxkille som förra gången och utgången var den samma. Rött band för Doris och blått band för Elton.

När alla hundar med rött band skulle in i ringen var jag rätt säker på att vår dag slutar där. Efter att vi gått några varv i ringen och fått stå och posera gick domaren runt och skakade hand med de ekipage som inte gick vidare. Plötsligt var vi fyra par kvar och det meddelades att vi var BIS (best in show) av röda band och skulle tävla vidare tillsammans med blå BIS.

Oj, det var ju spännande och intressant hann jag tänka. För redan nu var jag så glad över att det hade gått så bra för oss. Så vad resten skulle innebära såg jag som en ren bonus.

Att inte hinna vara nervös

Efter en kort paus kallades alla BIS in igen och vi var 8 ekipage kvar. Återigen fick vi gå samt posera och domaren berättade att hon nu delar ut rosetter till BIS 5-8. Jag har ju full fokus på Doris och hinner varken tänka eller vara nervös. Följer med ett halvt öga med vem som får vilken rosett. Plötsligt är vi fyra ekipage kvar. Då börjar det gå upp för mig att den här gången kan det gå bra.

Fjärde och tredje plats delas ut till höger och vänster om mig och Doris. Efter åter ett varv runt i lokalen så är det plötsligt vi, jag och Doris, som utropas till vinnare. Best in show 1 för valparna den helgen. Fatta glädjen, lyckan och förvåningen! Tänk att jag och min envisa lilla skrutt som knappt orkar stå alla gånger blev etta denna helg. Wow, vilken känsla!  

Nu ska vi träna lite mera och så är det så småningom dags att börja förbereda oss mentalt och fysiskt för utställningen. Ojoj Sara, det är nästan så jag övergår till att bli hundbloggare nu också snart känns det som. Så kan det gå när det mesta av min fritid och mitt liv kretsar kring en fyrbent vän.

Share: