Loading Likes...

Rubriken är en mening jag fångade upp ur podden Skäringer & Mannheimer, avsnitt 72. Ta in Ann Westin.


Ångest kring sociala medier, räck upp handen om du nån gång känt det? Ångest kring perfekta flöden, andras ljuvliga liv med välinredda hem, söta barn, rutiner kring hälsa, mat och motion. En annan persons utsida som visas upp i en kvadratisk liten bild på ett socialt medie. Ett välkomponerat flöde, som personen vill inspirerar dig med, men som kanske stjälper mer än den inspirerar. En bild som du högst troligen ser med din insida, å kanske i just den stunden när allt du egentligen behöver är en vän, en kopp te och ett samtal. Inga bilder, flöden och perfektionshets.

Jag fascineras av sociala medier, av vad som får människor att följa en annan människa. Av att se hur andra lyckas skapa något som flera drömmer om. Stora följarskaror, massa röda hjärtan och peppande kommentarer. Jag fascineras av tiden och engagemanget som människor sätter ner på att få uppmärksamhet. På att dela sitt liv i hopp om att kunna inspirera, peppa och lära.

Jag står i ett vägskäl

Just nu är jag själv i ett sånt läge att jag inte riktigt vet. Jag funderar mycket på vilken väg jag vill gå med både bloggen och det konto som jag uppehåller på sociala medier. I min profil skrev jag nyligen livet, hemmet och vardagen. De tre viktigaste sakerna och de tre saker där jag spenderar min tid och där jag utvecklas och vill vara. Jag vill bort från hetsen, perfektionismen och planeringen. Jag vill gå på känsla och tillbaka till det som bloggen en gång i tidernas begynnelse var. Ett forum där vardagen och livet får ta plats. Jag vill tillbaka till det enkla och kravlösa som syftet med sociala medier först var. Att ladda upp en bild, i stunden. Utan att desto mer behöva tänka på hur många röda hjärtan och följare som mitt flöde samlar.

I en värld där så många strävar efter att hela tiden bli en bättre version av sig själv, att hela tiden ha siktet inställt framåt. I den världen vill jag bromsa, stanna vid vägskälet där jag nu står och svänga vänster istället för att fortsätta rakt fram tillsammans med massan. Jag hittar ännu mitt sätt att dela med mig av min vardag, av mitt liv. Å för första gången på väldigt länge känner jag mig trygg och tillfreds. Här är jag nu, välkommen att följa med!

Share: