Loading Likes...

IMG_6277

I maj var det min födelsedag. Jag blev 29 år. Nu för tiden betyder födelsedagen mest en massa grattis-hälsningar på Facebook, kanske lite extra gott att äta och om jag har tur, en present eller två. Tänk vad ens födelsedagar förändras genom åren. När jag var yngre fanns det ju saker att se framemot när du fyllde år. Vissa siffror hade ju en extra mening. Just siffran 29 känns ingenstans.

På jobbet fick jag frågan om jag känner mig ung eller gammal? Jag blev att fundera en stund och svarade att jag inte visste. Personen som ställde frågan log och sa att jag säkert är vuxen då. Ju mer jag tänker på det så är det väl nog så. Fast jag kanske inte alla gånger känner mig särskilt vuxen. Det känns som om jag svävat omkring i 20 nånting så länge nu redan. Jag känner mig inte som snart 30 och inte som nyss fyllda 25 heller. Jag känner mig som något där emellan, lugn och stabil.

Jag hade länge tänkt skriva ett maffigt 30 saker jag ska göra före jag fyller 30-inlägg. Jag påbörjade till och med en anteckning kring det. Jag kom inte till 30 saker. Det är svårt att komma på 30 saker jag vill göra, speciellt såna där extra grejer. Så jag sket i det och tänkte att jag nog lever ändå fast jag inte gör ett visst antal specifika saker innan min 30-års dag.

Livet har tagit mig med på många olika extra grejer under mina första 29 år. Jag har ju flera examen, äger en halv lägenhet och en halv hund. Jag förlovade mig med min stora kärlek förra sommaren. Jag har ett arbete jag brinner för och dessutom möjligheten att få pröva på lite mer krävande arbetsuppgifter det kommande året. Att veta att den arbetsplatsen och inkomsten det ger är en fast punkt känns också ganska tryggt. Mitt liv i nuläget är stabilt och tryggt. Jag behöver inte skriva ner 30 spännande saker att göra innan min nästa födelsedag. För jag vet att om jag vill göra något särskilt så vågar jag också kliva ur komfortzonen och pröva, det har livet lärt mig det senaste året.

 

Share: